2006 - året som gått

Ska så här i elfte timmen försöka sammanställa året som gått - gå igenom det, notera vad som hänt och sen lägga det till handlingarna.
Året som gått har varit extremt tufft mellan varven, även om det innehållit en del ljuspunkter oxå.

Det första som hände under året, var att jag fick ett brev från min hyresvärd, där det stod att jag fått klagomål från grannarna (visade sig sedan vara två grannar som gaddat ihop sig mot mig, medan de andra ställde sig bakom mig) angående att mina barn hördes (på dag- och kvällstid!), att vår katt ställde till med en olycka i trapphuset EN gång (när han släppts in där och vi inte var hemma - vilket gjorde att han varken tog sig ut eller in), samt att vi hade vår barnvagn stående i trapphuset på en plats som tidigare var avsedd för just det.
Även fast jag rätt snabbt fick veta hur allt låg till och de flesta grannarna backade upp mig, började jag otrivas rejält. Försökte ständigt dämpa barnen och det var ju inte så skoj för dem heller. Tanken föddes att jag kanske skulle försöka få tag på ett radhus till oss. La ut en del krokar och kollade med banken om de skulle kunna godkänna ett lån i så fall. Fick preliminärt ja. :o)

Ett tag senare började bilen jäklas. Den var svår att starta många gånger och började oxå att lägga av under färd! Dessutom levde den om som ett reaplan, eftersom en del av ljuddämparen behövde bytas. Till råga på allt var däcken helt slut. Inte mycket som funkade på den rackaren alltså! Kollade med banken om de kunde hjälpa mig, ifall jag skulle hitta en ny bil och de sa ja. Bad exet om hjälp att kolla efter bil, men intresset var väldigt litet. Fick istället hjälp av sonens gudmors sambo. :o)

När våren började visa sig, kände jag att den relation jag befann mig i inte kändes bra för mig. Den tog en massa energi, barnen trivdes inte och jag valde därför att avsluta den. Till en början var det tänkt att vi skulle ha kontakt ändå, men jag insåg snart att det inte skulle funka och vi sa då upp kontakten helt. :oS

Nya chefer på jobbet och nya krav uppifrån gjorde det turbulent och jobbigt. En arbetskompis sa upp sig p g a arbetssituationen och till slut krävdes ett krismöte med cheferna, alla arbetskamrater samt beteendevetare från personal, för att försöka få nån rätsida på all oro. :oS

Sommaren kom med vackert väder och sonen fyllde 4 år. I samma veva började min mamma visa upp skumma symtom som trötthet, viktminskning samt blåmärken, stora som tennisbollar, som dök upp här och där på kroppen utan anledning. Mamma sökte läkarhjälp och en utredning startade... :oS

Den relation som jag avslutade under våren togs upp på nytt och allt kändes mycket bättre. Vi hittade varann igen, på ett djupare plan och vi tycktes mer samspelta än tidigare. Han kom upp med sina grabbar och de och barnen fann varann direkt! :o)

Min syster började visa tecken på att inte må så bra - hon hade nära till både ilska och tårar, ältade saker i det oändliga och hade en massa andra skumma saker för sig, vilket ledde till en massa oro från mig.

Ett radhus visade sig vara till salu precis där jag ville bo och jag tog hjälp av exet när det skulle synas. Huset föll mig i smaken direkt! Förhandling påbörjades med både säljare och bank. Problem tillstötte dock, när styrelsen fick vetskap om att säljaren gjort ändringar på inredningen som inte var godkända och ett tag trodde jag allt skulle gå i stöpet. Det ordnade sig dock till sist och jag fick förhandla ytterligare med säljaren, för att jag skulle känna mig fullt nöjd med köpet.

På min namnsdag i juli, hittade jag äntligen en bil som tycktes fylla mina syften. Den provkördes och sen slog jag till direkt. Det gamla vraket placerades hemma hos sonens gudmor. :oD
Två dagar senare, på min födelsedag, slog jag till och skrev på papperna för radhuset till mig och kidsen. :o) Fick hjälp veckan därpå av mammas sambo, sonens gudmors sambo samt exet att flytta allt till nya bostaden. Fick dock till min besvikelse sedan höra att exet svurit över det till allt och alla, samt att han muttrat över att han tycker att jag köpt för litet hus?!! :oS
Mamma fick några dagar senare diagnos ställd av läkaren - KML, vilket står för Kronisk Myeloisk Leukemi! :o(

Efter flytten tog jag några dagars semester, som tillbringades i Dalarna. Väl där nere fick jag indikationer på att exet träffat en ny och med tanke på vem det tycktes vara, var oron stor för vad som skulle hända med vår relation som ÄNTLIGEN tycktes stabil. Kom hem och fick bekräftat att han träffat nån samt att det var just henne han träffat. Vi hade en bra pratstund en kväll, jag försökte ställa upp på det nya paret för att allt skulle få en så bra start som möjligt... Det gick ett par dagar och sen rasade allt!!! Den relation vi (eller främst jag, kanske) så omsorgsfullt byggt upp, var plötsligt inte vatten värd!

Slutet av sommaren och hela hösten kantades av tjafs och bråk med exet. Han rev upp beslut angående hur barnen ska bo och ställde ultimatum - endera skulle barnen bo hos honom halvtid eller torsdag till söndag (istället för onsdag till söndag, som vi kommit överens om)! Eftersom dottern inte vill åka till sin pappa ens de dagar hon SKA vara där, var valet enkelt - det fick bli torsdag till söndag och onsdagar får jag förlita mig på barnens mormor, morfar och morbror, eftersom jag jobbar sent då och barnen behöver få komma hem i hyfsad tid. Fick sen höra rykten om att hans nya skulle vara gravid, samtidigt som JAG blev anklagad för att vara det av exet! Fick inga uppgifter varken bekräftade eller dementerade av exet, men jag får väl i dagsläget anta att det var rent skitsnack! :oS

Dottern fyllde 7 år i september och lagom tills dess kom exet på att han inte längre vill att vi firar barnen gemensamt! :oS Han kom in en snabbis på morgonen på hennes födelsedag och lämnade en present, men resten av dagen lyste han med sin frånvaro. Helgen efter hade dottern sitt födelsedagsdisco och han dök pliktskyldigt upp och stannade en stund, sen drog han iväg som en avlöning. Förberedelser och städning efteråt fick jag ta, för han hade ont i ryggen. :oS

Bilen började sedan jäklas lite och jag lämnade in den på verkstaden. Fick tillbaka en bil som fungerade MYCKET bättre, men det kostade mig dryga 8.400 kr! :oS
Den gamla bilen lades ut på annons, men intresset var dåligt. Bestämde till sist att jag skulle köra den till skroten - då fick jag inte ens igång den! Mammas sambo fick bogsera dit mig i den, med punktering på två däck! 400 kr var den nätta vinsten på bileländet! :oS

I slutet av oktober kom kärleken upp och hälsade på mig och barnen en vecka och jag slogs igen av hur dåligt det fungerar mellan honom och dottern. Tog nån vecka på mig att fundera och känna efter vad jag känner efter att han åkt hem och kom fram till ett beslut - detta funkar inte! Det som inte funkar för barnen, funkar inte för mig! Relationen avslutades igen, dock skildes vi åt som vänner den här gången och bestämde att vi ska fortsätta hålla kontakt.

Samma kväll som vårt uppbrott skedde, hörde min systers sambo av sig och var orolig för min syster. Hon irrade omkring i lägenheten, missade helt sin sambo som satt i soffan i vardagsrummet, verkade allmänt förvirrad och ramlade. Jag försökte prata med henne, men det funkade inte. Bestämde mig då för att Mamma och Co måste kopplas in. Efter många telefonsamtal den kvällen, somnade min syster och hennes sambo kunde andas ut. Min syster höll sig undan mig ett bra tag efteråt, troligen både p g a lite ilska och skamsenhet, men jag och hennes sambo började spekulera i om det kanske kunde vara blodsockret som spökade. Bad henne kolla upp det, dock utan effekt såklart! ;o)

Nu, innan jul, fick jag ryktesvägen och via barnen veta att exet sålt huset och skulle flytta in till sin nya. Barnen har varit lite otrygga och oroliga, men på det stora hela tycks det ha gått över förväntan. Sist jag skjutsade barnen till sin pappa, var det till nya bostaden jag fick åka. Exet var tyvärr inte där och tog emot dem, men det ska jag väl kanske inte förvånas över? :oS
När kidsen kom hem häromdagen, fick jag till min förskräckelse se att sonen skadat framtänderna när han halkat i badkaret. När vi väl kom till tandläkaren, hade tanden vuxit fast i fel läge, så det är inget att göra åt!
För övrigt håller jag fortfarande tummarna för lillebror till mina barns storasyskon, som varit på utredning för sitt höga blodtryck. Faran är inte avblåst, utan ny utredning ska göras i början av januari. Det KAN vara allvarligt, men naturligtvis håller vi alla tummar och tår vi har, för att det inte ska vara nåt farligt.

Jaha... det var det gångna året det... Tror inte jag missat nåt, men i så fall får jag väl fylla på det i efterhand.
För att knyta ihop säcken lite då...
Jag och barnen trivs här i radhuset, en katt till har flyttat in och vår bil funkar utan problem. :o)
Mamma mår bra, tack vare dagligt intag av medicin och injektioner en gång i veckan. :o)
Min syster har inte varit och pratat med nån och har heller inte kollat sitt blodsocker, men tycks må rätt bra nu sen hon och hennes kille blev sambos - trots att hon befinner sig många mil hemifrån. :o)
På jobbet har allt lugnat ner sig lite och vi tycks ha fått till bättre rutiner, vilket såklart lett till bättre trivsel. :o)
Relationen med exet funkar fortfarande inte och lär väl heller aldrig göra det igen. Jag har förlikat mig med den tanken, även om jag tycker det är tråkigt för barnens skull. I dagsläget försöker jag undvika honom i största möjliga mån, för att skydda mig själv. :o(
Jag och f d kärleken försöker nu ha en fungerande kompisrelation - ibland funkar det, ibland inte. Vi hörs i alla fall av ibland och uppdaterar oss om varandras liv. :o)

Mm, som sagt - det har varit ett turbulent år och jag hoppas verkligen att nästa år blir lugnare! Jag har lärt mig en sak under året - man ska aldrig säga "det kan i alla fall inte bli värre" (för det kan det alltid!) eller "nu kan det bara bli bättre" (för det är inte säkert det blir det!).
Istället säger jag nu - jag hoppas innerligt att allt blir bättre nästa år, både för mig och barnen!

Ha nu en mysig nyårsafton allihop! Det tänker jag ha! Det har jag ta mig fan förtjänat! *flinar*

Nyårsblogg på G...

Så var då årets allra sista dag här och jag tänkte att jag ska försöka sammanställa året som gått i en nyårsblogg.
Kommer att bli en nyårsblogg fylld av elände. Året som gått har varit tufft som sjutton - både för mig och barnen!
Visst, det har funnits små ljuspunkter mellan varven oxå, men dessemellan har det många gånger varit nattsvart!
Jag har flera gånger fått frågan hur jag orkar och jag har svarat att jag ju inte har nåt val - jag MÅSTE orka, både för barnens och min egen skull!
Nu går vi ett nytt år till mötes och jag hoppas innerligt att det blir bättre! Det tycker jag faktiskt att vi har förtjänat!

Lugn natt...

Natten har varit lugn och sonen har sovit gott. Han pratade högt och ljudligt i sömnen en gång igår kväll, men när jag kom upp och la handen på hans kind, sov han lugnt vidare.
Han vaknade bara till precis när jag skulle gå och lägga mig och frågade om det var morgon.
När jag sa att det var en bra stund kvar tills dess, somnade han om på direkten.

I morse låg han och gonade med mig en bra stund i sängen, innan han till sist tvingade upp mig att göra välling och starta TV:n.
Sen har han sett film och spelat dataspel, medan jag har plockat undan lite här.
Nu ser han film igen och jag ska ta tag i skojigheter som disk och dammsugning.
Ska ringa och kolla hur dottern har det oxå, samt kolla när jag ska hämta henne.
För övrigt står planering inför nyårsaftonen på schemat, plus att vi måste iväg och handla lite.
Har sen lovat kidsen att vi ska göra hemgjord glass till efterrätt tills imorgon, så jag får väl röja ur frysen lite oxå, antar jag.
Till middag idag har jag lovat barnen köpt pizza. Tror vi klarar oss om vi delar på en familjepizza. Kvällen ska vi tillbringa tillsammans i soffan med snacks, godis och dricka. Båda barnen ser fram emot en myskväll, eftersom vi var borta igår kväll.

Har funderat lite på det här med sonens skada och att jag inte blev informerad direkt och att exet och hans nya heller inte tog tag i saker och ting, som de skulle. Skickade ett sms till exet nu för en stund sen, där jag informerade om att skadan är anmäld till försäkringsbolagen. Påpekade sen oxå att jag skulle uppskatta om de, nästa gång nåt händer barnen, hör av sig till mig direkt, så vi får diskutera hur vi ska agera. Återstår att se hur han reagerar på det. :oS

Näe, är väl bäst att jag lättar härifrån och styr upp saker och ting...
På återhörande! :o)

Skadad framtand... :o(

Idag, strax efter tre, kom exet hit och lämnade kidsen samt en kompis till dottern. Jag hade då redan fått veta ryktesvägen att sonen hade skadat munnen tidigare idag, när han halkade i badkaret.
Naturligtvis blev han lite lessen när det kom på tal och jag bad att få se.
Till min förskräckelse fick jag se att hans högra framtand var skadad - den hade fått en smäll och skjutits bakåt en bra bit i käken! Detta gjorde att han ser helsned ut - han som innan hade så raka fina tänder! :o(
Frågade exet om han hade kontaktat tandläkare, men det hade han såklart inte gjort! Han ansåg att det inte var nödvändigt, eftersom tanden inte skjutits UPP i käken utan bara BAKÅT!
Sa till honom att vi såklart i alla fall måste ringa och prata med dem och höra om de ville kolla honom. Exet hade såklart inte tid att stanna och höra, utan han drog iväg som en avlöning.

Ringde Folktandvården samt Tandläkarna här i stan, men båda hade helgstängt och hänvisade till Jourhavande Tandläkare via 112. Ringde dit och förklarade vad som hänt, med följden att vi blev ombedda att komma direkt. Jouren fanns idag ca 2 mil härifrån.
Tjejerna opponerade sig direkt mot att åka, så jag ringde till kompisens pappa och frågade om han kunde rycka ut och vara barnvakt och han kom direkt!
Ringde exet och talade om att vi fick åka upp akut och få det kollat och han kunde inte förstå att det var så allvarligt! :oS

Sonen blev lite lessen och orolig när vi skulle till att åka, men jag lugnade honom med att de bara skulle titta på tanden. Då lugnade han ner sig lite, så vi kunde ge oss iväg. Hela vägen dit, satt han och höll mig i handen och strax innan vi var framme, såg jag att han hade somnat. Väckte honom när vi var framme och han ville då att jag skulle bära honom in. Frågade om han var rädd och lessen och han svarade "Inte rädd, bara lite lessen!". Pluttepojken!

Kom in och tandsköterskan la upp en journal på Lilleman och sen fick vi gå in direkt till tandläkaren. Sonen visade sig från sin allra bästa sida - studsade glatt upp i tandläkarstolen och åkte rutschkana ner ur den några gånger, innan han satte sig tillrätta och lät tandläkaren göra sin undersökning. :o)
Tandläkaren röntgade inte, utan kollade bara manuellt och konstaterade sen att tanden satt fast - dock i fel läge! Roten hade skjutits fram och kronan bak, vilket var en fördel på så sätt att det sannolikt gjort att tandanlagen under inte skadats. Dock innebär denna skada problem för sonen - i o m att tanden tryckts bakåt, slår nu underkäken i den tanden när han biter ihop och detta kan utgöra problem när han ska äta och tugga. Tandläkaren berättade dock att han inte anser att tanden ska försöka pressas i läge igen, eftersom det skulle kunna skada anlagen till framtida tänder.
Det vi får göra nu, är att avvakta 1-2 veckor och se om sonen lyckas lära sig att tugga annorlunda. Gör han inte det utan får svårt att äta och kanske sova eller om han klagar på att han har ont, ska jag kontakta Folktandvården igen och då finns det två alternativ - endera kapar man den skadade tanden, så den inte längre tar i tänderna i underkäken när han biter ihop, eller så drar de ut tanden! Dock ansåg tandläkaren att det sistnämnda är det absolut sämsta alternativet - dels kan en dragning resultera i tandläkarskräck i framtiden och dels kommer han ju i så fall att få ha en glugg ett bra tag, tills de rätta tänderna börjar titta fram.
Sen förberedde han mig på att tanden helt säkert kommer att skifta färg framöver och bli blå, brun eller svart. :o(
Dessutom påpekade han att jag skulle kontakta försäkringsbolaget och dokumentera skadan, IFALL det skulle visa sig om några år att tanden som kommer sen har tagit skada på nåt sätt.

Ringde exet på vägen hem och informerade, samt frågade om tanden satt fast direkt efter smällen. Han påstod att den satt fast direkt, vilket jag inte fattar att han kan svära på - han var ju inte ens hemma när olyckan hände, utan det var hans nya kvinna som hade sonen då! Detta har han dock tigit om hela tiden! Han påskiner att han var med, trots att barnen berättat att så inte var fallet! *muttrar surt* Sen talade han oxå om att sonen inte haft minsta problem att äta korv och potatismos till lunch efter olyckan, även om han åt ovanligt lite korv...
Påpekade då att det inte funkade särskilt bra för honom att tugga tuggummi, utan att han spottade ut det direkt! Då backade exet en smula.

Resten av kvällen har sonen varit rätt loj. Skickade ett sms till exet om det samt att sonen klagar på att han har ont i tanden, men han valde att se det som att sonen ju faktiskt är förkyld och det blivit en del sena kvällar den här veckan. Tja, väljer han att slå ifrån sig allt ansvar, så får han väl göra det. Jag tänker i alla fall hålla lite extra koll på både tanden och sonen i stort.

Vi var iväg till dotterns kompis och åt middag där och sonen lyckades få i sig rätt mycket hamburgare, även om jag fick skära ner den i småbitar åt honom. Dock har han varit superkänslig och haft nära till tårarna. Storebror i huset började busa med honom och det brukar sonen tycka är jätteskoj, men idag blev det för mycket - han började storgråta, till storebrorsans stora förskräckelse! Förklarade dock för honom vad som hänt och talade om att Lilleman nog bara är lite extra känslig just idag.

Strax före nio åkte jag och sonen hem. Dottern valde dock att sova över hos sin kompis i natt.
Väl hemma fixade jag välling, tog på sonen pyjamas och bäddade ner honom i min säng. Vi skippade tandborstningen ikväll och la oss istället och läste Tomten, innan sonen kurade in sig hos mig och somnade. Nu har han sovit närmare två timmar snart och jag hoppas att det blir en lugn natt. Det kan den här lille äventyraren behöva! :oS
Själv ska jag se om jag kan göra skadeanmälan hos mina försäkringsbolag på nätet, eftersom det inte gick att nå dem per telefon tidigare. Annars får jag väl kontakta dem till veckan.

Se där!...

Då har jag och kidsen planer för nyår då! :o)
Vi ska fira nyår tillsammans med dotterns kompis med lillasyster och pappa.
Kan nog bli jätteskoj! :o)
Nu återstår bara att försöka komma överens om detaljer såsom mat och dryck.
Får försöka klura ut nåt som faller alla kids i smaken! :o)
Men det tar vi tag i imorgon. Nu ska jag krypa i säng, så jag orkar med både jobb och knoppar imorgon.
Natti, natti! :o)

Låg som fan...

Har just "pratat" med dottern på MSN och med sonen i telefon och nu är jag låg som fan... :o(
Gör så jävla ont att inte ha dem här! Saknar dem så jag kan gå sönder! *torkar tårarna*
Fan, fan, fan...

Här sitter jag, i spillrorna av det som en gång var en familj - ensam, med kidsen på andra sidan stan!
Medan deras pappa ständigt tycks få allt att falla på plats - med ny bostad, ny familj, ny bil - nytt liv, helt enkelt!
Visst, jag har oxå ny bil och ny bostad, men för övrigt känner jag mig rätt ensam och övergiven!

Vill inte ha det så här - vill inte vara utan barnen X antal dagar varje månad, vill inte att barnen ska ha föräldrar som inte kan fungera normalt mot varann - vill ha en fungerande relation med exet för barnens skull och helst skulle jag såklart ha barnen jämt!
Naturligtvis unnar jag dem deras pappa oxå, det är absolut inte så! Det är bara min saknad som blir lite övermäktig ibland.
Att jag och exet skulle kunna få en fungerande relation igen, har jag för länge sen gett upp. Det kommer inte att ske. Tyvärr! Det funkade ju så bra ett tag!

Näe, nu ska jag ta mig i kragen här. Kan ju inte gråta bort hela dagen. Ska ta en dusch och ge mig iväg till affären. Jag och dottern har bestämt att det blir kött och potatisgratäng till middag imorgon, plus att vi såklart ska ha godis på kvällen.
Time to go!
*over and out for now*

Ledig dag, utan kidsen...

Jupp, det har jag idag. Och det känns som vanligt både fel/bakvänt, tomt och konstigt.
Känns bättre att jag jobbar när de inte är här.
Nåja, ska försöka få lite gjort här hemma. Ska bädda sängen, diska, röja på kidsens rum, tvätta, sortera tidningar och köra till pappersinsamlingen, sätta in papper i pärmar, dammsuga och handla. Sen är förhoppningsvis större delen av dagen avklarad! ;o)

Imorgon jobbar jag till halv tre och vid tre kommer som sagt kidsen hem. Sen blir det myskväll, i o m att det är fredag - med god mat, samt godis, snacks och dricka i soffan framför TV:n. :o)

Ska göra ett ryck här nu...
På återhörande! *vinkar och masar mig härifrån*

Dessa fantastiska män...

... eller exmän, kanske jag skulle säga... :oS
Skjutsade barnen till deras nya hem i morse, men inte sjutton var deras pappa där och mötte upp dem! Han var i sitt hus och flyttpackade!
Farmor var i nya hemmet och tog emot de små. Inget ont om Farmor, men nog tycker jag att pappan kunde ha tagit en paus i flyttandet och varit hemma och tagit emot barnen, när de kommer till sitt nya hem för allra första gången! *suckar uppgivet*

Pratade med honom per telefon och frågade hur vi skulle göra på fredag, när kidsen ska tillbaka till mig igen. Det visade sig då att exet inte lyssnat på mig tidigare, eftersom han blev jätteförvånad över att jag bara jobbar till halv tre på fredag (vilket jag talat om minst 3-4 gånger)! :oS
Frågade om barnen skulle äta middag hos mig eller hos dem och fick till svar att de skulle äta hos dem och att han sen skulle skjutsa bort dem till mig.

Nu ikväll skickade jag ett sms och frågade om han behövde assistans med kidsen imorgon, eftersom de håller på med flytten och jag ändå är ledig. Han förvånade mig big time genom att tacka för att jag erbjöd mig(!!!), men sa att det gick bra ändå. Sen frågade han dock om jag kunde ta barnen tidigare än sagt på fredag! :oS
Frågade när han hade tänkt och fick till svar att det vore bra om han kunde få lämna dem hos mig vid tre och om de kunde äta middag hos mig istället! *djuuuup suck*
Inte mig emot - barnen är mer än välkomna hem! Saknar dem som sjutton just nu!
Tycker dock att det är för jäkligt när han hela tiden ska ändra alla våra planer hela tiden. Barnen blir väl helt kollriga i huvudet av alla hans tvära kast! :oS

Ja, ja... de får komma hem och varva ner och känna kontinuitet här, helt enkelt - som vanligt! :oS

Back to reality... :oS

Jaha... då var den härliga helgen slut då...
Imorgon är det "back to reality" igen, med jobb och med kidsen hos sin pappa.
Nåja, de små kommer snart tillbaka hem igen och jag har bra arbetstider den här veckan, så jag ska inte klaga.

Har haft en trevlig julhelg, med trevligt sällskap och uppträdanden i massor! ;o)
Nu är det dags att krypa i säng med mina små sovande troll. De ville absolut sova i min säng i natt, eftersom de åker imorgon.

Natti, natti!

Jaha, det var det...

Så var då julen så gott som överstökad.
Märkligt vad fort det går varje år! Man förbereder och grejar länge, länge och vips är det över!
Nu hade ju jag i o f s inte gjort så mycket i år, men ändå!

Tror barnen haft en mysig julhelg i alla fall. De verkar nöjda både med julfirandet i stort och alla julklappar! :o)
Dottern har haft en kompis här oxå i helgen, så det har varit Barbielek på hög nivå! *ler*
Sonen har dock varit rätt hängig och gnällig. Han var rejält snorig när han kom på julaftonseftermiddag och i natt hade han nog lite feber.
Ska pytsa i honom nässpray, luftrörsvidgande och hostmedicin innan jag lägger honom ikväll, så kanske han sover bort ett gäng baciller i natt.

Imorgon bitti ska jag skjutsa kidsen till deras nya hem innan jag åker till jobbet. De blir hos sin pappa tills på fredag eftermiddag. Sen kommer de hit igen och firar nyår med mig, samt tillbringar några dagar tills vi kommer in på rätt spår schemamässigt igen.

Har en rätt hyfsad arbetsvecka framför mig nu - jobbar halv tio till halv tre imorgon, är ledig på torsdag och jobbar halv tio till halv tre på fredag - sen är jag ledig tills nästa år! ;o)

Nu har jag två tjejer här som ska bjuda på uppträdande, så jag får avrunda detta...
En god fortsättning på er alla! Vi ses igen! *vinkar*

Service på hög nivå! ;o)

Mm, det har jag minsann bjudits på idag...
Telefonen ringde i eftermiddags och jag blev erbjuden att få bilen tvättad. :o)
Tackade såklart ja direkt! ;o)

Så nu har jag en bil som är tvättad utvändigt, dammsugen (heter det så? :oS) invändigt, med kollad olja, påfylld spolarvätska och fixat bakljus! :o)
Som tack bjöd jag på lite julmat samt en liten chokladask. Egentligen var en kram berättigad oxå, men då hade väl tjejerna gått igång på allvar här - match-makers som de tydligen utsett sig till! *flinar*
Tja, vad ska man säga?... De är rara, de små liven! *ler*

*~*Julafton 2006*~*

Så börjar då Julafton 2006 sakta men säkert att lida mot sitt slut...
Det har varit en mysig och stämningsfull dag.
Vaknade av telefonen strax före halv tio och gick då upp och försökte vakna till.
Tog sen och gjorde det jag hade kvar här hemma - bäddade sängarna, startade en maskin tvätt, diskade, dammsög av vardagsrummet en gång till (en plastgran kan skräpa ner rätt bra! :oS), skurade badrummet, slog in barnens julstrumpspaket och tog en dusch.
När detta var avklarat, gav jag mig på att klä julgranen. Var väl inte alldeles överens med julgransbelysningen, men ta mig sjutton - i slutänden blev det inte så illa! :o)

Strax efter ett var jag iväg och plockade upp Mormor och sen bar det iväg upp till Mamma.
Hjälpte Mamma att fixa det sista med maten och sen kunde vi sätta oss till bords. Åt mig i vanlig ordning nästan mätt på sillen, men lite Janssons och skinka slank såklart oxå ner. ;o)
Blev jättetrött efter att jag ätit, så slutet av Kalle Anka slumrade jag till. :oS
Runt halv fem kom Farmor upp och lämnade kidsen. Var SÅ skönt att få dem igen.
Farmor förvånade mig lite, genom att bli jättekänslosam över att det är jul och att familjeförhållandena inte är vad de varit. Hon kramade mig hårt med tårar i ögonen innan hon åkte! :oO Hon tar tydligen min och exets skilsmässa och hans nya förhållande hårdare än jag trott!

Barnen satt sen som på nålar och väntade på att tomten skulle komma, så de ÄNTLIGEN kunde få känna närmare på alla spännande paket! *ler*
Barnen fick en massa saker - kläder i mängder och en hel del leksaker. Även jag fick en del klappar - av Mamma och hennes sambo fick jag en kökslampa i smide med både "vanlig belysning" och levande ljus, en bok av Mark Lewengood, tjocksockar och en tomtetavla. Av min lillasyster och hennes sambo fick jag ett juldoftljus i en helt bedårande liten ljuslykta, av min yngste lillebror fick jag ett spa-set med duschcreme, hudcreme och en tvål på ett porslinsfat, av min äldsta lillebror fick jag (hör och häpna!) en gjutjärnsgryta med glaslock, av mina barn fick jag en bok, av Pappa och hans sambo fick jag presentkort på Lindex på 500 kr och av Mormor fick jag 500 kr i kontanter. Inte illa! :o)

När alla klappar var öppnade och barnen hunnit leka en stund, slog tröttheten till på Lilleman. Han blev jättegnällig och började tjata om att åka hem, så vid åtta började vi packa ihop och göra oss klara för hemfärd.

Väl hemma, tände jag maschaller och värmeljus ute och packade in alla saker. Barnen lekte en stund under tiden och sen blev det fika och välling. Sen ville de sova i min säng och det kan man väl inte neka dem på självaste julafton? ;o) Så nu sover de sött i min säng, ljusen fladdrar vackert både ute och inne och jag har serverat mig själv lite glögg. Sämre kunde man ha det, även om det hade varit trevligt med lite sällskap.
Ska se om det är nåt skoj att se på TV:n, eller om jag ska leta fram en lämplig film att softa i soffan till.

Hoppas alla haft en stämningsfull dag idag. Önskar er alla en fortsatt mysig, stämningsfull och God Jul!
På återseende! :o)

Antisingelhelger på G...

Jaha, då är de alltså på G - antisingelhelgerna! :oS
Helgerna när man förväntas umgås med respektive och barn - njuta och mysa och bara vara tillsammans! *suck*
Det är just såna här helger som man känner sig som mest ensam!
Nu har jag i o f s den turen att jag har barnen både jul och nyår, så livet känns ju inte alldeles hopplöst!
Så länge de är vakna, så är livet som de ska. Det är när de lagt sig på kvällen, som ensamheten tränger sig på...
Ja, ja... får värma en flaska glögg på julaftonskvällen, krypa upp i soffan och se på TV.
Nyårshelgen har jag inte börjat oroa mig för ännu...

Gullskruttan! *ler*

Ikväll, när jag kom hem från jobbet, hittade jag en lapp på köksbänken som dottern troligen skrivit till mig i morse.

"MAMMA KOM ihÅG aTT Du SKule Ta fraM SYrKaN"

Lilla hjärtat! :o)
Självklart ska jag se till så kyrkan är framplockad med alla tomtar och annat småplock, när de kommer hem igen på julaftonskvällen. :o)

*andas ut*

Fick ett sms tidigare ikväll, från mamman till den lille killen jag skrev om häromdagen.
De hade kommit hem nu, vilket jag tolkar som att allt är som det ska igen. :o)
Får höra mer imorgon, när jag åker dit och uppvaktar hans samt mina barns storebror på 18-årsdagen. :o)

Bockar av...

Bockar av Att göra-listan...

Skicka iväg barnens julklappar till Morfar........................... Klart!

Köpa julskjorta till sonen......................................................... Klart!

Hämta blommor till dotterns lärare...................................... Klart!

Beställa julblomma till chefen på jobbet................................ Klart!

Köpa julklapp till äldsta lillebror............................................. Klart!

Köpa chokladaskar till personalen på dagis och fritids......... Klart!

Slå in ovanstående chokladaskar............................................. Klart!

Fota barnen i tomteluvor.......................................................... Klart!

Skapa julkort och maila iväg..................................................... Klart!

Dammsuga barnens rum och badrummet.............................. Klart!

Packa barnens väska, tills de åker till sin pappa.................... Klart!

Köpa julklappar till barnens storasyskon................................ Klart!

Äta middag.................................................................................. Hoppsan, det glömde jag visst idag! :oS

Ja, ja... får äta imorgon istället! ;o)

Munkavle, kanske?...

Funderar allvarligt på om nån kanske borde sätta munkavle på mig, så jag kan lära mig att hålla tyst?
Eller så kanske jag får lära mig att slå på hjärnan, innan jag yttrar mig?
Fast det klart - det vore ju inte likt mig...
Men, helt ärligt - ibland önskar jag att jag inte vore så himla öppen med vad jag tycker och tänker. Är inte alltid det är en positiv egenskap...
Ja, ja... Sagt är sagt...
Återstår att se om min ärlighet slår tillbaka mot mig på ett positivt eller negativt sätt...

*försvinner ut i periforin igen*

Sänder en tanke...

Gör ett snabbt gästspel här, för att sända en tanke till en söt liten kille på 2 år samt hans föräldrar, som befinner sig på sjukhuset i Umeå...
Tänker på er mest hela tiden och hoppas att allt är som det ska...
Jättekram!!!

Tar time-out...

Just nu är det väldigt mycket som snurrar runt inom mig - känslor, tankar, funderingar...
Vet inte hur jag ska agera i vissa situationer och mot vissa människor...
Vet inte vad jag känner, eller rättare sagt vad jag ska tillåta mig själv att känna...
Vet inte vad jag ska lägga ner tid, engagemang och energi på och vad jag bara ska strunta i...
Har så mycket jag grubblar över och just för tillfället kan jag varken sätta ord på mina tankar eller skriva av mig dem...
Tror därför att jag ska ta en liten time-out från bloggen.
Hur lång tid det handlar om, återstår att se.
Men, var så säker - I'll be back, förr eller senare!
På återseende!

Ingen som helst julstämning...

Julen närmar sig med stormsteg, men jag har nada julstämning... :oS
Har INTE kokat nåt julgodis, INTE kokat nån glögg, INTE plockat fram särskilt mycket julpynt, INTE bakat lussekatter, INTE kommit särskilt långt med julklapparna, INTE köpt nån julmat, INTE fotat barnen i julkläder och fixat några mailjulkort osv osv...
Det enda jag gjort hittills är att baka pepparkakor med kidsen samt bytt till julgardiner i köket och ställt fram adventsstakarna i fönstren + förstås adventsstaken med levande ljus på köksbordet.
Känner mig bara matt och oengagerad. Antar att det är den tuffa hösten, samt det faktum att vi inte har minsta gnutta snö som ställt till det för mig.
Vet inte om jag kommer att engagera mig så mycket under veckan som kommer heller, faktiskt... Trist för barnen - känns som att de kommer att få en tämligen torftig jul i år.
Ska väl köpa några julklappar till, ställa fram lite julpynt och fixa gran med tillbehör. Resten struntar jag nog i, tror jag.
Julmat känns som överkurs - är ju inte så himla mycket vi äter sen. Blir bara en massa vi får kasta. Köper kanske lite prinskorv, snor ihop lite köttbullar och köper nån sillburk. Sen hoppas jag att jag kan få köpa in mig på en bit av Mammas julskinka. I fjol delade jag och exet på en skinka (finns inte lämpligt små att köpa), men det lär ju knappast funka i år. :oS
För övrigt hoppas jag att barnen kommer att njuta av julen ändå - av att vara med mig i lugn och ro här hemma.
Julaftonen ska vi fira hos Mamma (förutom förmiddagen och en del av eftermiddagen, som kidsen firar med sin pappa, syskon och farmor med karl). Vi kommer hem på kvällen och sen ska nog barnen i säng och jag ska bara ta det lugnt. Resten av den helgen är ännu så länge ett oskrivet blad.
Ja, ja... jul blir det nog ändå - vare sig julstämningen infunnit sig då, eller inte...

Ont i rumpan...

... har jag idag! :oS
Tar på att bowla första gången! *muttrar*
Men skoj var det! :oD
Tror jag vann i mitt lag, vilket såklart känns extra skoj!

Julmaten igår var väl rätt okej, men inte mer än så. Åt dock så jag nästan mådde illa efteråt. :oS
Gav upp rätt tidigt och begav oss hemåt. Var väl hemma nångång mellan halv tio och kvart i tio, tror jag.
Tog det sen lugnt resten av kvällen och kröp väl i säng nångång mellan tolv och halv ett.
Gick upp vid halv elva i förmiddags och tog det lugnt.
Frampå eftermiddagen tog jag en dusch och åkte sen upp till Mamma, för att hämta kidsen.
Fick fika där - havrekex och pepparkakor. Mums! :oP

Nu är dottern på kombinerad handbollsträning/avslutning med bad. Ska hämta henne halv åtta och sen ska vi hem och se till så de små kommer i säng. Jag och sonen är lediga imorgon och på tisdag, men dottern har vanliga skoldagar.
Livet rullar alltså på i vanlig ordning...

*~*Helg!!!*~* :o)

Äntligen helg! :o)
Känns SÅ skönt att vara ledig fyra härliga dagar nu!
I morse när jag vaknade, visste jag inte hur jag skulle palla med dan - hade så ont i kroppen att jag trodde att jag skulle gå av på mitten! :oS
Halsontet och frusenheten var dock borta.
Smackade i mig Ipren och såg till att göra mig och barnen klara.
Skjutsade sonen till dagis, tog dottern till Folktandvården så hon fick sina 6-årständer plastade, skjutsade henne till skolan, åkte hem och gav katterna mat och drog sen iväg till jobbet.
Sen har dagen faktiskt gått riktigt bra. Känner mig riktigt pigg nu, faktiskt! :o)

Jobbade till två, hämtade kidsen, handlade och sen åkte vi hem.
Nu har vi avklarat middagen och dottern har fått hit en kompis.
Ska bara ta det lugnt ikväll och njuta av helgkänslan.
Imorgon ska jag lämna kidsen till mamma vid två och sen ska jag hem och duscha.
Strax efter fyra ska jag runt och hämta upp några arbetskamrater och sen ska vi iväg och bowla och äta jultallrik.
Barnen sover hos mormor, så när jag kommer hem är jag solo och kan slappa i lugn och ro samt ta sovmorgon på söndag. :o)

Nu ska jag göra ett ryck med disken här hemma och sen ska jag softa i soffan med kidsen.
Känns som att det kan bli en rätt mysig kväll! :o)

Matt och slut...

Näe, nu ger jag upp för ikväll...
Känner mig helt slut, efter en dag med jobb, middagsgäster, utryckning med luciagrejor, bråkande barn, läxläsning mm.
Sen gör det ju inte saken bättre att jag inte är riktigt pigg.
Kryper ner i sängen och läser istället, så kanske jag är pigg och alert imorgon igen.
Natti, natti! *vinkar*

Klockrent! *flinar brett*

Igår, när jag pratade med exet, började han återigen gaffla om att han hade rätt att ha barnen halvtid. Naturligtvis gapade han oxå en massa om att han då inte skulle behöva betala underhåll, samt hade RÄTT att KRÄVA ett barnbidrag av mig.
Jag försökte förklara för honom att han var ute och cyklade angående barnbidraget, men han lyssnade såklart inte, så jag gav upp...

Idag stod följande notis i Tidningen:

"Mamman får bidrag vid tvist
Regeringsrätten har slagit fast att när separerade föräldrar inte kan enas om barnbidraget ska det gå till mamman, uppger Sveriges Radios Ekoredaktion.
Domen gäller ett frånskilt par där försäkringskassan, länsrätten och kammarrätten tidigare beslutat att bidraget skulle betalas ut till pappan.
Men enligt Regeringsrätten är huvudregeln att mamman ska få bidraget om inte föräldrarna kommit överens om annat eller om barnet bara bor hos pappan. Sedan den 1 juli i år kan föräldrar som separerat få halva barnbidraget var om de ansöker gemensamt.
(TT)"

Snacka om klockrent! :oD
Misstänker att han sänkt volymen en smula idag... OM han nu har råd att kosta på sig Tidningen... ;o)

Småhängig...

Känner mig småhängig och har så gjort mest hela dan...
Vaknade med halsont i morse, som dock gav med sig lite framåt dan för att sen återkomma framåt kvällen.
Frös och kände mig jättetrött ett tag ikväll, medan sonens gudmor med knoppar var här.
Kände mig lite piggare efter att jag duschat, men sämre igen efter att ha sovit ner sonen.
Nu sitter jag med fleecetröja och känner mig halvbra.
Snacka om märkligt mående! :oS
Ja, ja... får väl försöka komma i säng i tid ikväll och kanske sova bort eländet - vad det nu är!
Har ju ingen lust att bli sjuk nu! Jobbar till två imorgon och sen tänkte jag ha myskväll med kidsen. På lördagen ska jag iväg och bowla och äta jultallrik med jobbet. Kidsen ska sova över hos mormor och morfar.
Kanske borde ta en kur Berocca oxå, bara för säkerhets skull?... *funderar*
För som sagt - sjuk tänker jag INTE bli nu! *masar mig ut i köket och kollar medicinlagret*

Bitchig?

Mm, jag undrar jag om mina arbetskompisar tyckt att jag varit det idag?...
Var ju smått frustrerad igår kväll, vilket övergick i uppgivenhet och i morse till ren och skär irritation!
Har varit småbitsk hela dagen på jobbet och inte alls att leka med.
Som tur var, la det sig så jag kunde agera vuxet mot exet - trots alla hans illvilliga påhopp!
Snacka om att känslorna låter en åka berg-och-dal-bana mellan varven! :oS
Ja, ja... allt ger sig nog... med tiden... på ett eller annat sätt...

*suck*

Har haft en totalt meningslös diskussion med exet ikväll... *suckar tungt och uppgivet*
Visst, jag märkte på honom tidigare idag att han nog blev djupt besviken över att jag inte visade nån större reaktion över att han ska bli sambo, men tydligen tog det hårdare än jag trott...

Upprinnelsen till diskussionen (som såklart urartade till jag vet inte vad till slut) var att jag idag på dagis, påminde honom om vår överenskommelse när vi separerade, att han skulle behålla fotoserierna som tagits på barnen runt deras 1-årsdag och att vi sen tillsammans skulle bekosta kopior till mig...

I eftermiddag fick jag se att han skickat mail - "Fotografier på barnen - Kom på en sak, vad jag vet så har vi väl gjort bodelningen och du var nöjd med den, så därför kan inte du komma 1 ½ år efteråt och kräva att jag ska köpa saker åt dig. Vill du ha något så får du skaffa det själv.
Det som finns i mitt hus nu är mitt, förutom då barnens egna saker."
Ringde upp honom och sa att det är väl onödigt att tjafsa och starta bråk om saker som vi redan nått uppgörelse om?
Då gick han igång direkt!...

Han hann avverka det mesta...
Anklagade mig för att jag nu skulle komma och kräva saker av honom, i o m flytten...
Påstod att jag krävt att han skulle underrätta mig om att han tänkte sälja huset...
Ältade det faktum att jag hade fått dra av räntorna på huslånen under större delen av förra året...
Gnällde över att han hade varit tvungen att betala större delen som var kvar av fönsterlånet i fjol, trots att det stod på mig...
Påstod att jag har barnen mertiden av tiden, bara av ekonomiska skäl...
Gnällde över att jag har alla papperskopior på foton från tiden vi levde tillsammans...
Ifrågasatte hur mycket bidrag jag har i månaden och nedvärderade mig genom att tala om att "det är ju så himla synd om ensamstående mammor - jäkla bidragstagare!"...
Påpekade att han ställer upp och betalar underhåll till MIG varje månad...
Anklagade mig för att lägga barn- och underhållsbidragen på mig själv, eftersom barnen inte kostar så mycket i månaden...
Sa att han tyckte jag kunde se till att sälja barnens urväxta barnkläder jag har i källaren, så han kunde få hälften av pengarna...

osv... osv...

Tro det eller ej - jag lyckades hålla mig helt lugn och resonabel hela tiden! Detta trots att jag varit rätt bitsk hela dagen på jobbet!

Besvarade honom lugnt och sakligt:
Påpekade att jag aldrig krävt saker av honom, utan snarare lämnat kvar en massa som jag egentligen var rättmätig ägare till. Påpekade oxå att diskussionen enbart gällde dessa foton, som vi varit överens om tidigare...
Talade om att jag aldrig påstått att han var skyldig att berätta för mig om husförsäljningen, men att jag anser att jag har all rätt i världen att få veta direkt från honom att mina barn ska flytta...
Påpekade för honom att det var tack vare att jag stod kvar på huset, som banken lät honom behålla det. Annars hade han varit tvungen att sälja och det ville han inte. Sen bodde jag i huset halva året och fick avdrag på bostadsbidraget resten av året, när vi separerat, just för att jag var delägare i huset + att jag tog en risk som stod kvar - hade han inte kunnat betala, hade jag oxå varit betalningsansvarig...
Gick återigen igenom det här med fönsterlånet - visst, lånet stod på mig men bara för att han inte var kreditvärdig när vi skulle byta fönster i huset. Sen var det ju som sagt HAN som ville behålla huset, fast jag ville sälja och självklart får väl han betala fönstren i huset då?!!...
Försökte återigen förklara att barnen (främst dottern) VILL bo mest hos mig...
Påpekade att jag lovat att gå igenom alla foton och ge honom mer än hälften av dem, men att jag ännu inte kommit till skott med det...
Påpekade lugnt och sakligt att han inte har att göra med hur mycket jag har i bidrag varje månad...
Förklarade för hundrasjuttioelfte gången att han inte betalar underhåll till MIG, utan till barnen och att han är skyldig att göra det enligt lag...
Talade om att alla barnens pengar faktiskt går oavkortat till dem...
Sa lugnt att om jag får barnens urvuxna kläder sålda, kommer pengarna att gå till just barnen... (Det sistnämnda fick honom att gå i taket, för DE hade väl inte köpt kläderna? Undvek att påpeka att det i första hand är barnbidrag som bekostat dem. ;oD)

*suck*

Fick sen höra både det ena och det andra och jag kontrade lugnt med kommentaren "som man känner sig själv, känner man andra!".
Han fortsatte att mala på och till slut blev jag bara full i skratt! Försökte bita ihop och sa bara att han är helt makalös, helt fantastisk! :o) Och han fräste tillbaka att "det var synd att han inte kunde säga detsamma om mig!". *småler*
Till slut la han nån kommentar om att han har det så himla bra nu och jag svarade att det märks - han verkar ju SÅ lugn, tillfreds och harmonisk! ;o)

Kände till sist att jag inte orkade med denna meningslösa diskussion. Han slängde ur sig nån sista dräpande kommentar och sen la vi på.
Att han orkar!!!
Fattar han inte att allt skulle kunna funka så mycket bättre, om han bara la sin bitterhet åt sidan?
Ja, ja... får fortsätta på samma sätt som jag gjort de senaste månaderna - hålla mig så långt ifrån honom som jag bara kan. På så sätt mår i alla fall JAG bra! :o)
En sak som känns skönt är i alla fall att jag inte tar åt mig av hans elakheter. De rinner av mig som vatten på en gås och jag blir, som sagt, bara full i skratt över hans beteende!
Han kan påstå bäst han vill att han är lycklig och nöjd, men är man det håller man inte på som han gör!
Ja, ja... det är hans problem - inte mitt!

MVG i gott uppförande! ;o)

Jupp, det har jag gjort mig förtjänt av idag! *flinar*
Var luciafirande på sonens dagis idag (naturligtvis var det precis lika mysigt, gulligt och stämningsfullt som det brukar vara! *ler*) och där var såklart exet oxå.

När vi satt och fikade, blev det prat om barnens julledighet och jag ville kolla upp hur vi skulle lösa veckan mellan nyår och trettonhelgen. Han nämnde då att han nog skulle vara ledig då, eftersom de ska tömma hans hus och komma på plats i nya bostaden. Påpekade då att jag ju hört talas om flytten, tack vare barnen och sa oxå att jag tyckte det var lågt att jag inte fått veta det från honom - särskilt när många andra fått veta det, som INTE är mamma till barnen.
Han kom såklart med en massa dåliga ursäkter och jag lät alla bara passera. Sen påpekade jag detta med att barnen stannar hos mig om han skulle vara bortrest under sina barndagar, samt att kommunikationen ska ske direkt mellan honom och mig - inte genom mellanhänder såsom barnen eller hans nya.
Hans lama kommentarer var att det var väl inte hela världen om han inte var hemma en dag när barnen var hos honom? Och jag svarade att då kan de i så fall vara kvar hos mig en dag extra. Då påstod han att det inte skulle gå, eftersom jag har stängning på jobbet torsdag och fredag och jag kontrade med att det löser jag i så fall. Angående det här med kommunikationen, så tyckte han inte att det var nåt att diskutera, för den hade väl gått direkt mellan oss hittills? Och jag svarade att det hade det, men samtidigt hade han ju inte bott tillsammans med nån tidigare och jag är ju väl medveten om hur han tagit kommunikationen med de stora barnens mamma, endera genom barnen eller genom mig.
Sen frågade jag om han skulle ha kvar sitt jobbnummer efter flytten, bara så jag vet var jag kan nå honom och barnen om det skulle behövas. Han sa då att jag ju kan ringa hem till honom, men då svarade jag att jag kommer att ringa honom på mobilen om det är nåt.
Slutligen frågade jag vart jag skulle ställa packningen sen. Han svarade att det ju är låst hemma hos dem på dagarna och att det inte finns någon nyckel ute. Då bad jag honom att fundera ut en lösning, så jag kan få veta sen tills det är dags.
Sen hade jag pratat klart. Han såg smått chockad ut över min coola reaktion och visste nog inte alls vad han skulle tro! :oD

Kände mig kanonnöjd efteråt. Jag hade hållit mig stenlugn, men ändå fått sagt det som var väsentligt - utan att jag kommenterade varken husförsäljningen eller hans flytt till sin nya. Hade han ont i magen av oro för min reaktion, ökade nog den smärtan nu. ;o)
Tror han hade väntat sig en smärre utskällning! *flinar* Kanske väntar han fortfarande på den... ;o)

Orka!!! :oS

Alltså... varför är livet alltid så satans struligt?
Snacka om att man ständigt kämpar i motvind!... och snöstorm!... och drivis!... barfota är man oxå!... :oS
Varför kan allt inte bara lugna sig och falla på plats?
Varför blir inte saker som man önskar?
Varför kan inte allt bara vara enkelt och solklart ibland?

Ja, ja... livet är som det är - en ständig kamp! Så är det! Det är bara att acceptera...
Man får ta alla bakslag, se till att landa på fötterna när man faller, skaka av sig eländet och gå vidare...
That's life!

Säger bara en sak - den dagen mitt liv vänder till det motsatta... jäklar vad jag ska få det enkelt och bra då!

Landat?

Tror jag börjat landa nu, efter allt som hänt senaste veckan.
Känner mig alls inte lika låg och maktlös, som jag gjort.
Saker och ting är som det är. Finns inget jag kan göra, utan det är bara att "gilla läget" och hoppas på det bästa.
Så länge kidsen mår bra, mår jag oxå bra.
Visst, de är superkänsliga just nu och väldigt mammiga, men det lär väl lägga sig med tiden.
Det är en stor förändring på gång i deras liv, men det ordnar sig.
Och blir det inte bra, får vi ta ställning till vad vi ska göra då.

Misstänker att exet väntar på en reaktion från mig, men den kan han som sagt fortsätta vänta på - förgäves. Jag tänker inte föra detta på tal alls. Och kommer han till mig, kommer jag bara att dra upp riktlinjerna och fråga var jag sen ska lämna packningen.
Måste ju kännas jäkligt för honom att fatta beslut som han sen inte är karl nog att stå för - varken inför mig eller inför sina närmaste.
Så just nu kan jag faktiskt se på det här eländet med lite humor. ;o)
Känner mig fortfarande rätt slut mentalt, men det är ju kanske inte så konstigt?!! Är dock vid gott mod och det får man väl se som ett friskhetstecken?!! :o)

Oj, oj, oj...

Blir alldeles matt på exet och hans agerande.
Han har såklart fortfarande inte pratat med mig angående flytten. Han anser väl inte att jag har med saken och göra. Visst, jag har inte att göra med att HAN flyttar, men att BARNEN gör det! Jag kan inte ha några synpunkter på det just (även om jag har det inombords) och har inget att säga till om, men jag bör ju ändå få vetskap om det, få veta vad han sagt till dem, vad som ska ske och kunna möta barnens funderingar när de kommit hit.

Han har i alla fall börjat berätta för sina vänner och bekanta om flytten. Dock reagerar jag på vissa saker han har sagt. Som t ex att han inte har nåt val, utan måste göra detta?!! Okej, jag fattar att han inte har råd att ha huset kvar själv, även om han påstått inför mig i ilska att han aldrig haft det så bra ekonomiskt som sen jag flyttade. Men MÅSTE han flytta in hos henne direkt? Vore det inte bättre om han flyttade till nåt eget, tills barnen landat och VILL flytta dit?
Hans äldsta dotter vill INTE flytta dit. Hon tycker nämligen inte att hon känner hans nya tillräckligt väl. Vad svarade då hennes pappa på det? Att han inte hade lärt känna hennes pojkvänner särskilt väl heller?!! :oO Amen, hallå?!! Han har väl inte behövt bo med dem??? :oO

Sen har han oxå påstått att han först hade tänkt flytta till nåt eget, men när det nu kom så hastigt på att han fick ett bra bud för huset, flyttar in hos henne ett tag för att sen till våren söka nåt eget till sig och barnen?!! :oO Ja, eller hur?!! Så BRUKAR man ju gå tillväga!!! :oS
Hur som helst, han och hans nya lägger definitivt inte fram saken på samma sätt. Hon har inte gjort minsta antydning om att detta skulle vara en tillfällig lösning.
Sen verkar det finnas fler saker de inte är riktigt överens om - på julaftonen ska exet ha barnen tills efter Kalle Anka och sen får jag dem. Sen ska han visst till henne och fira jul. Barnen frågade om det bara var han som skulle dit och då rabblade han upp en massa människor, som visade sig vara hennes familj, som oxå skulle dit. Men sen har hon påstått att barnens farmor oxå ska dit, vilket exet inte nämnde med ett ljud till barnen?!! :oS
En annan sak som är märklig, är att hans nya ogärna pratar om sin kärlek på jobbet och gör hon väl det, kallar hon honom "Mr Toyboy" eller nämner honom vid efternamn! Hur märkligt är inte det, när de ska vara nykära och flytta ihop??? :oO
Ja, ja... de får väl sköta sitt förhållande själva, det blir säkert bäst! :oS

Ja, ja... orkar inte älta detta mer nu. Tänker lägga alla funderingar åt sidan och bara försöka "gilla läget". Dock kommer jag inte att hålla honom om ryggen. Frågar folk om jag vet om flytten, kommer jag att berätta att barnen berättat det för mig men att exet inte sagt ett ljud.
Tänker inte ta upp detta alls med exet, utan bara strunta i det. Dock vet jag att gemensamma vänner kommer att ifrågasätta hur jag reagerat när han berättat. Blir spännande att höra vad han svarat sen. De vet ju hur han agerat och blev väldigt upprörda över det!
För övrigt tänker jag finnas här för mina barn - prata med och trösta dem när de behöver det och fortsätta se till så de känner sig trygga och harmoniska.
Visst, jag är grymt besviken på exet över att han skött detta på det sätt han gjort, men det är som det är. Inget att göra åt!
Nu hoppas jag bara att det här kommer att fungera, så barnen inte behöver flytta snart igen utan får må bra och ha lugn och ro omkring sig. Märker jag att detta har nån negativ inverkan på dem, får jag agera då. Annars kommer jag att hålla tummar och tår stenhårt för att allt ska fungera så bra som möjligt, för barnens skull.
Så får det bli!

Glömde nästan...

Min "vän" ringde upp och berättade vad hon visste och när hon fick veta det.
Orsaken till att hon inte berättat för mig, var att hon räknade med att exet skulle ta det med mig. Upplyste henne om att det är tur att rykten har en förmåga att nå mig, annars skulle jag aldrig veta nånting överhuvudtaget. :oS
Ja, ja... nu är saker och ting som de är och det är bara att "gilla läget".
Jag hoppas för barnens skull att allt kommer att fungera. Gör det inte det, får jag ta ställning till vad jag ska göra då.

Nu ska jag lägga alla funderingar åt sidan och krypa i säng. Känner mig rätt slut i luvan nu.
Over and out!

Oroliga barn...

En sak är klar - barnens liv har ställts lite på ända och det märks!
De har varit extremt mammiga ikväll. Kramats mycket, kommit med många och långa kärleksförklaringar och varit väldigt närhetstörstande.
Sen har de haft svårt att komma till ro. Sonen somnade inte förrän klockan var drygt kvart över tio och så sent som halv elva var dottern fortfarande vaken.
Får försöka låta dem landa i allt i lugn och ro. Ge dem mycket uppmärksamhet, närhet och kärlek, så går det säkert till sig.
Sen kommer de väl med sina funderingar allteftersom de dyker upp.
Vi får ta ett steg i taget, helt enkelt. Inte annat att göra - nu är det som det är och vi får göra det bästa av situationen.

Feg usling!!!

Jaha... exet hade inte stake nog att berätta för mig om flytten...
Istället lät han dottern ringa och berätta och när han sen kom för att lämna barnen hos mig, hade han en av dotterns kompisar med som "förkläde"!
Vad säger man? Det är världsklass - som vanligt, när det gäller honom!
Sonen berättade om flytten så fort han kom innanför dörren och jag svarade bara "Jaha!" på allt han sa. Tänker inte spela exet i händerna genom att lägga nån kommentar. Han är vuxen nog att göra sina egna misstag. Dessutom kan han gott få gå och oroa sig och vänta på min reaktion förgäves.

Vid tillfälle kommer jag dock att upplysa honom om att jag förväntar mig att det även i fortsättningen är HAN som har barnen. Är han bortrest när barnen ska vara hos honom, stannar de här. De är hos honom för att träffa sin pappa, inte för att avlasta mig. Och är han inte hemma, har de inget där att göra.
Sen kommer jag oxå att upplysa honom om att alla diskussioner som rör barnen, ska gå mellan honom och mig - inte genom barnen och inte genom henne. Det är han och jag som har barnen tillsammans. Punkt slut!

För övrigt har jag pratat lite med barnen och kollat av hur de känner. De verkar rätt okej, men reaktioner kan ju komma senare. Bad dem att komma till mig och fråga om det är nåt de undrar över samt prata med mig om nåt känns jobbigt. Jag vill att de ska känna att de alltid kan komma till mig, vad det än gäller.
Den 8 januari går i alla fall flyttlasset. Sen är det bara att avvakta och se hur det går...

Besviken och smått förbannad...

Jag räknar kallt med att om mina vänner får veta nåt som gäller mig eller mina barn, berättar de det för mig.
Dock fick jag nyss veta att en s k "vän" vetat om det här med barnens kommande flytt sedan innan helgen, men inte nämnt ett ljud om det för mig.
Det gör mig både besviken och smått förbannad!
Inte hade hon tid att berätta för mig vad hon visste heller, för hon väntade på ett telefonsamtal. *mutter, mutter*
Bad att hon skulle ringa mig sen. Återstår att se om hon gör det...

2:a advent...

Idag är det 2:a advent...
Julstämningen har tyvärr inte infunnit sig ännu, men det skyller jag på att vi fortfarande inte har nån snö. Dock är det kallt ute idag, så mitt hopp har fått nytt bränsle. Kanske, kanske blir det snö innan jul ändå! :o)

Tog en välbehövlig sovmorgon i morse - gick upp kvart över elva. Hasar fortfarande omkring i pyjamas och tjocksockar, men ska väl försöka göra ett ryck snart.
Har via den makalösa manicken fått energi. ;o)
Somliga människor ger en alltid positiv energi, glädje och ork att kämpa vidare. :o)
Ska diska undan, bädda sängen, skura badrummet och se om jag ska plocka fram lite mer adventspynt. Sen måste jag väl iväg och handla lite, tills kidsen kommer hem ikväll.

Enligt säkra källor har mina barn nu fått vetskap om att deras pappa sålt deras hem. Han var väl tvungen att berätta, antar jag, eftersom han och de nya ägarna ska skriva kontrakt idag. :oS

Jag hoppas mitt goda humör och positiva energi håller i sig resten av dagen nu, så jag kan uppföra mig när exet kommer med kidsen. Ska jag ge honom en knäpp på näsan, ska det i vanlig ordning ske på ett sofistikerat sätt! *flinar smått elakt*

Näe, göra nytta var det...
På återseende! *vinkar*

Oro i magen...

Imorgon kommer exet hit och lämnar barnen.
Att få hem kidsen ser jag såklart fram emot jättemycket, men att jag ska måsta träffa exet känns värre...
Vet inte i vilket skick barnen kommer att vara, om han kommer att ha berättat för dem om flytten och hur de i så fall kommer att må över det.
Sen är frågan hur han kommer att agera mot mig och hur jag kommer att reagera.
Vet inte om jag ska vara mest orolig för att han kommer att berätta om flytten inför barnen, eller att han kommer att skita i att säga nåt och låtsas som ingenting, för jag vet inte vilket jag skulle bli mest förbannad över...
Nåja, återstår att se vad som händer imorgon...

Telefonpratande...

Telefonen är en makalös manick! ;o)
Via den kan man ha många samtal med olika människor, samtal av olika art.
Har tillbringat en hel del tid i telefon idag.
Först ringde jag min mamma, som först gratulerade mig på namnsdagen. :o)
Sen gick det däremot sämre... Vi kom ihop oss rätt rejält! Som vi alltid gör, när vi kommer in på vad jag anser om exet och hans agerande. :oS
Jag sa, som vanligt, precis vad jag tycker och tänker och mamma hettade till! Hon anser att jag inte har rätt att tycka vare sig det ena eller det andra, utan att jag bara ska gilla läget - även om hans agerande går ut över barnen! Och där är jag INTE överens med henne!
Slutade med att jag sa att det är sista gången jag diskuterar såna saker med henne! Hon sa att hon bara vill att jag ska försöka se saker från en annan synvinkel och jag sa att jag skulle uppskatta om hon EN ENDA gång kunde försöka se saker ur min! :oS

Sen ringde jag min lillasyster, eftersom hon skickat ett sms och talat om att hon levde (vi har inte pratat med varann sen den kvällen, när hon betedde sig helmärkligt och vi tyckte att hennes sambo skulle åka in med henne till akuten). Hon har (såklart! :oS) inte varit till läkaren och bett att de ska kolla upp hennes blodsocker ännu, men jag bad henne att kolla upp det snarast. Vi pratade om ditt och datt och det var jättemysigt att höra rösten på henne. :o) Nu är det ju inte så länge tills hon kommer hem, eftersom hon ska komma hem över jul, men jag längtar verkligen efter henne!

Sen ringde min mormor och gratulerade på namnsdagen och småpratade lite. Det var oxå trevligt, men jag stör mig lite på att hon börjar bli så döv! Hon hör ju knappt vad man säger, utan säger "Vaa?" mest hela tiden! Dock anser hon ju att det bara är gamlingar som har hörapparat (själv är hon snart 82 år gammal! ;oD), så det lär vi aldrig få henne att använda! *ler*

För övrigt har jag haft ett samtal som i vanlig ordning varit både kul, givande och stimulerande, där vi diskuterat allt mellan himmel och jord. Tycker om att prata med människor som ger mig ett mentalt utbyte. Människor som man kan diskutera allt från relationer, barn och ex till världsproblem med. Sånt är skoj! :o)
Men nu är det nog färdigpratat för idag, tror jag...
Får prata med bloggen istället! ;o)

Nya relationer med barn...

Har grubblat en del på det här med nya relationer när man är separerad/skild och har barn sedan tidigare de senaste dagarna...
Har funderat på hur jag skötte allt när jag hade en relation och på hur jag tycker att exet har skött det...

Jag var väldigt försiktig med barnen under en ganska lång tid. Han jag träffade fick komma upp och hälsa på och träffa barnen, men vi visade inte öppet våra känslor när barnen var med. Han fick inte sova i min säng, eller ens i min lägenhet från början, utan han fick hyra övernattningsrum. Nackdelen med att han inte var härifrån stan var att det såklart blev väldigt intensivt när han väl kom. Han var hos oss en hel helg eller en hel vecka och det var med facit i hand inte så lämpligt. Barnen skulle ha behövt mer andrum, kanske han och jag oxå.

När det gäller exet då, så var han ensam längre efter vår separation och då anser han tydligen att han är i sin fulla rätt att trycka gasen i botten sen. Vad han inte inser är att det som spelar roll är inte hur länge han var ensam mellan mig och sin nya, utan hur lugnt han tar det med barnen nu i sin nya relation.
Visst, han påstod inför barnen från början att han och hon bara var kompisar, men hur sannolikt ter sig det för barnen när han pussar henne inför dem? Mina barn vet mycket väl att man inte pussas med vem som helst!
Sen de träffades i somras, har hon tillbringat så mycket tid hon kan med honom - vare sig han är själv eller har barnen. Jag tycker personligen att de kunnat vara ifrån varann lite när han har barnen - han har dem trots allt bara 4 dagar varje 2-veckorsperiod! En enda helg (såvitt jag vet, får jag väl erkänna) har han tillbringat med bara barnen sedan i somras och det var nu för några veckor sen. Barnen behövde det och var överlyckliga efteråt! Men nu ska de alltså flytta in hos henne. Efter att de varit tillsammans knappt ett halvår!

Hur ska man då bära sig åt när man träffar en ny? Jag anser att man ska försöka träffas så mycket som möjligt på tumanhand och försöka lära känna varann - t ex när man är barnledig eller när barnen somnat på kvällen. Visst ska man träffas med barnen oxå, främst för att barnen ska få lära känna personen och för att man ska se hur barnen och personen ifråga fungerar tillsammans. Men det gäller att läsa av barnen och ta det i deras takt. Låta dem hinna acceptera personen och den nya situationen. Sen kan man som sagt ta det lite lugnt från början med att visa känslorna alltför öppet inför barnen - tills de är mogna att se det, helt enkelt.
Även sen, när barnen insett att man har en relation, kan man ta det lite piano. Man behöver inte kasta sig in i nåt hals över huvud. Man måste inte flytta ihop nästan direkt! Man kan faktiskt ha en relation och träffas när det känns lämpligt för samtliga. Dessemellan får både barnen och de vuxna lite andrum genom att ha ett varsitt hem att ta tillflykt till. Flyttar ihop gör man först när både barnen och de vuxna är mogna för det.
Vet man bara var man har varann, fixar man att ta allt i barnens takt!

Så tycker, tänker och känner jag... Men, jag kanske är alldeles ute och cyklar?!! Vad vet jag? :oS

Färgad...

En sak är säker - man BLIR färgad av människor man lever med.
Jag levde 11 år med en man som var oförmögen att tala om eller visa känslor.
Jag har såklart blivit färgad av detta.
Visst, jag kan prata om känslor av alla möjliga slag, men ibland blir jag jätteförsiktig.
Jag måste vara säker på personen jag öppnar mig för, annars håller jag mig på min kant.
Är jag minsta osäker på vad den andra personen känner och vill, avvaktar jag och försöker läsa av situationen. Frågar inte. Säger inget, utan bara avvaktar.
Vill inte lämna ut mig själv och riskera att drabbas av ett bakslag.
Visst - det kan verka fegt att inte kunna tala om vad jag tänker, tycker och känner alla gånger, men jag vill inte bli sårad. Så är det!
Detta kan såklart leda till att jag går miste om möjligheter, men vad gör man?

Insikt...

Ibland får man inse att visa lopp är förlorade, fastän man inte ens lämnat startfältet...
Står man bara och stampar på samma ställe, med foten på bromsen kan det aldrig gå framåt!
Man måste våga för att vinna, så är det!
Finns det inte det modet, intresset, tid och utrymme i livet så är loppet kört!
Trist, men så är det!
Man får hacka i sig det, vare sig man vill eller inte! Tyvärr!
Life sucks mellan varven... *suck*

Artighetsfraser utan substans och rent skitsnack...

Håller ju som bäst på att storstäda mitt hus och i vanlig ordning vandrar tankarna under tiden...
Kom att tänka på det här med artighetsfraser utan substans och rent och skärt skitsnack...

Hur ofta får man inte höra, när man träffar folk på stan "Åh, vad länge sen! Vi måste ses!" eller "Vi måste komma och se hur ni har det nu! Kanske till veckan?"? Men kommer de? Hör de av sig? Näe!!!

Mina gamla grannar är typiska för just detta. VARJE gång jag träffar dem, låter de så här! Jag har bott själv i drygt 1½ år nu, men inte sjutton har de hälsat på?!! Håll truten då, för guds skull!

En annan favorit är "Vi hörs imorgon!" eller "Jag hör av mig i helgen!". När det i alla fall inte blir så och tanken kanske aldrig varit att man SKA höra av sig - varför säger man det? Då är det väl bättre att man säger "Vi hörs!", så kan man med gott samvete ringa dagen efter, veckan efter eller t o m månaden därpå? Eller så håller man tyst, helt enkelt!
Punkt slut!

Huvudvärk...

... har jag idag... :oS
Förmodligen p g a för mycket grubblande och för lite sömn.
Funderar mycket på det här med barnen och deras kommande flytt hos pappa.
Så sent som igår kväll, visste de fortfarande ingenting.
Dock mår tydligen exets äldsta dotter kattskit på hög nivå nu. :o(
Exet tar dock inget som helst ansvar för det, utan lägger över skulden för det på hennes mamma!
Inte så förvånande kanske - han har ju aldrig tagit ansvar för nånting! När jag påpekade att våra små mådde dåligt, ljög jag ju! :oS
Ja, ja... kan inte göra annat än att avvakta och se vad som händer...
Får använda min frustration och irritation till nåt nyttigt - ska ta och storstäda här hemma nu, så jag får lite utlopp för alla känslor! Känns säkert bättre sen!...

Vilken satans dag!!!

Sitter just här och lyssnar på Linda Bengtzings "Ett Ögonblick"...
Har insett att det är en perfekt låt att öppna alla spärrar och släppa ut all ledsamhet till.
Tårarna trillar i en strid ström och det kommer att kännas SÅ skönt efteråt...

Har haft en rent jävulsk dag idag...
Det började med att jag och barnen kom ihop oss rejält i morse - det absolut värsta som kan hända när man har bråttom och de sen ska iväg till sin pappa...
Nog för att jag aldrig tycker om när vi är ovänner, men sämre läge finns inte! Vi hinner liksom inte riktigt bli vänner fullt ut igen, innan de åker... och sen träffar jag dem inte förrän på söndagen! :o(

Detta gjorde ju såklart att jag var rejält låg redan från början...
Sen kom nästa käftsmäll...
Exet har sålt huset!!! Han har sålt barnens hem! Och de vet ingenting!!! Barnen tror att de ska få byta rum med varann i pappas hus och dottern tror att hon ska få nya tapeter! Detta är nåt som hon pratat mycket om och varit överlycklig för!
Istället ska de alltså flytta! Till exets nya! I hennes 5-rummare eller vad sjutton det är hon har! Där ska de trycka in sig - 6 barn och 2 vuxna! Trots att exet muttrat till höger och vänster över att jag köpte "för litet hus" - 3 rum och kök för 3 personer!
Barnen har inte accepterat pappas nya fullt ut ännu och känner fortfarande behov av att ha pappa för sig själva mellan varven! Till råga på allt har de inte så lång tid på sig att ta in och acceptera detta - de flyttar in innan skolan börjar igen i januari! Snacka om snabba ryck! :oS

Alltså, jag fattar inte hur han tänker!... om han nu ens gör det! :oS
Visst, det blir säkert jättebra för honom - han blir av med alla lån (troligen, eftersom han tydligen lyckats sälja det med bra vinst - vi gav 625.000 kr för det och han har visst fått 800.000 kr för det nu), kan säga upp sitt telefonabonnemang osv. Men barnen då??? Hur känns det för dem? Att snabbt måsta acceptera henne, acceptera husförsäljningen, acceptera flytten, acceptera att rätta sig efter hennes regler, hennes barn, acceptera att dela rum osv?
Där de bor nu har de varsitt rum, en lekpark precis bredvid huset och jämnåriga kompisar runt omkring. Exets nya bor ovanpå ett stort kontor. Det finns ingen lekpark i närheten och heller inga grannar. Snacka om nerköp för barnen! :oS
Exet har, enligt rykten, bestämt att barnens storasyster får eget rum (eftersom hon bor halvtid hos honom, dock får vi väl se om hon fortsätter med det efter flytten), likaså hans nyas ena son (som dock får dela med sin bror när denne är där), mina små får dela rum och deras storebror skulle tydligen få äran att husera i en skrubb! :oS

Uppenbarligen tycker exet inte att jag har rätt att veta att de ska flytta, eftersom han inte har sagt nåt om det till mig - fastän vi träffades idag, när jag var upp och lämnade barnens packning!
Misstänker att han kommer att överlåta till kidsen att berätta det för mig, feg som han är! *morr*

Just nu funderar jag mycket över om barnen fått veta vad som är på gång, om han lägger fram allt som det är eller bygger luftslott åt dem - allt för att de ska vara med på noterna. Jag undrar hur barnen känner, tänker och mår...
Lär väl få veta det på söndag, om inte annat...
Mina små älsklingar! Tänk om deras pappa kunde tänka till lite, sätta barnens behov främst och ta det lite lugnt! Man måste ju inte prompt flytta ihop! De kan ju vara tillsammans ändå! De har ju faktiskt bara varit tillsammans i 5 månader! Märkligt att den mannen aldrig lär sig av tidigare misstag...
Jäkla egoist!!! *morr*

Gårdagen...

Igår gick det inte att komma in här, så jag får snabbt sammanfatta gårdagen nu...
Jobbade långdag igår, till kvart över sex och var sen hem och löste av barnvakterna.
Sonen såg Julkalendern och sen åkte vi upp för att hämta dottern, som var hos en kompis.
Hastigt och lustigt bestämde jag och kompisens mamma att vi skulle ta kidsen ner på stan och se när Idol-Sebastian (ni vet - han som kom tvåa i fjol, som hade så tajta brallor att han måste ha hällts ner i dem! ;oD) spelade in sin musikvideo.

Var jättemycket folk som masat sig ut för att titta och de hade lyckats få till ett riktigt hyfsat karnevalståg. Dock var det lång väntan och rejält kallt. Mest synd var det nog om drill- och flaggflickorna, i sina korta kjolar och ofodrade stövlar. *burr* Inga vantar hade de heller, så det var nog ingen lätt match att manövrera drillstavarna och flaggorna! :oS
Vi var med på en filmning, men sen var klockan halv nio så vi gav upp och åkte hem.

Barnen var såklart jättetrötta och det tog sin tid innan de kom i säng. Vi hann bli rätt ovänner på kuppen oxå. :o( Men till sist sov de sött båda två. Sonen var faktiskt såpass trött att han sov i sin egen säng hela natten! :oO
När de slocknat gjorde jag lite nytta - tvättade sonens jacka, diskade och packade kidsens väska, i o m att de skulle åka till sin pappa idag. Sen landade jag en stund här, innan jag helt slut kröp i säng och somnade som en stock.

Fascinerande...

Har träffat exet både igår och idag, på barnens julavslutning och julfest och han fascinerar mig! Jag vet ju vilket enormt agg han hyser mot mig och hur han brukar bete sig när ingen ser eller hör - ändå lyckas han vara hur trevlig som helst när vi är bland folk! Pratar, skrattar och konverserar! Jag fattar inte hur han orkar med att spela sån teater!
Fast det kan ju kanske bero på att jag inte alls är som han - jag gillar inte spel för gallerierna och har svårt att låtsas som ingenting!
Fick faktiskt en kommentar idag från en kompis, som reagerat på hans genomtrevliga beteende mot mig igår!
Ja, ja... huvudsaken är att barnen mår bra... det är det enda som räknas!
Därför biter jag ihop och försöker vara lagom trevlig tillbaka, utan att för den sakens skull ta i så jag spricker. Vad gör man inte för de små? :oS

Rörig dag

Idag har varit en tämligen rörig dag. Började med att jag gjorde misstaget att bara ligga och dra mig i sängen liiiiite till... Vaknade med ett ryck halv åtta och fick skamset berätta för barnen att de missat julkalendern. *rodnar och skäms*

Kom dock iväg i tid och eftersom jag inte började jobba förrän halv tio, åkte jag hem när jag lämnat kidsen och bäddade och stökade undan.

Var mycket kunder på jobbet idag, så det var full huggning hela tiden.
Slutade två och var och hämtade sonen på dagis. Därefter begav vi oss till dotterns fritids på drop in-fika. Åkte sen hem och fixade krubb och sen gav vi oss iväg till frissan, där vi blev julfina alla tre. :o)

När vi var klara där, åkte vi till Trädgårn och hämtade ut julblomman jag beställde igår och åkte vidare till julfesten på Unga Örnar.
Där bjöds på fika och lotteri och som tur var vann båda barnen pris. Sonen valde en porslinstomte och dottern valde en poncho.
Sen dök jultomten upp och delade ut godispåsar till alla barn och sen var det slut.

Åkte hem och fixade fika/välling medan kidsen såg julkalendern på nätet och när de fikat klart, åkte de i säng.
Resten av kvällen har tillbringats med att prata i telefon och diska och nu är det hög tid att krypa i säng. Imorgon är en låååång dag - jobbar till kvart över sex. Ska då hem och släppa iväg barnvakten och sen ska dottern hämtas hos en kompis.
Funderar på att ev åka förbi på stan och kolla in när Idol-Sebastian spelar in sin musikvideo här. Kan ju vara spännande att se. Har dock inte sagt nåt till barnen ännu, eftersom jag inte vet säkert hur det blir med den saken - hänger lite på vilket humör de är på och hur trötta de är.

Julavslutning avklarad...

Så var då julavslutningen för kidsens gympa och aerobics avklarad.
Det började med luciatåg och sonen såg smått skräckslagen ut när han kom in i hallen, såg all publik på läktaren och jag gick åt sidan och satte mig för att fota. Dock lugnade han sig snabbt, när han fick ögonkontakt med mig och jag med hjälp av gester hjälpte dem med "I ett hus i skogens slut". :oD

Därefter var det dags för dotterns aerobicsuppvisning och jäklar vad duktig hon var! *stolt*
Hon har ett helt fantastiskt taktsinne och gör otroligt fina rörelser! :o)
Hade i o f s fått höra det från hennes aerobicsinstruktör, men nu fick jag se det själv oxå.
Hon var så pass bra att folk kom fram till mig efteråt och kommenterade - t o m såna som håller på med aerobics själva, som instruktörer! :oD

Efter att ungdomsgruppen i aerobics därefter visat upp sina färdigheter, var det dags för dans runt granen. Sökte upp sonen som bänkat sig i sin pappas knä (jodå, han var där med filmkameran i högsta hugg! :oD) och kollade om inte han oxå skulle dansa. Först nekade han till sin fars stora glädje, men han ändrade sig snabbt och ville dansa med mig. Så det blev Räven raskar över isen, Små grodorna, Karusellen och till sist Raketen, innan jag rätt slut med glädje insåg att jag gjort min plikt. ;o)

Efter dansen var det äntligen dags för avslut med fika (lussebulle, pepparkaka och festis), levererad av självaste tomten! ;o) Barnen överlämnade julblommor till sina ledare och sen var det slut. Barnen hade lite svårt att slita sig först - det är ju så himla skoj att springa runt runt i stora A-hallen! *ler*
Till sist fick jag i alla fall med dem ut och de tog farväl av Mormor, Pappa samt dotterns kompis med mamma och lillasyster, som var där och tittade.
Det var två tämligen trötta knoppar jag fick i säng nu ikväll - i vanlig ordning mer än bara lite för sent...
Hoppas de sover gott i natt, för imorgon får de ta nya tag - då står dagis och skola/fritids, klippning, drop in-fika på fritids samt julfest på Unga Örnar på agendan.
Ingen rast och ingen ro! *pust* Men kul är det! ;oD

Det här med relationer...

Idag, medan jag gjort nytta här hemma, har jag funderat på det här med relationer...
Kan man ha en kompisrelation med nån som vill mer? Tveksamt, måste jag nog säga.
Risken finns att den som vill mer pockar på mer uppmärksamhet än den andre vill ge.
Kanske vill ha kontroll - både över den andra personen, över relationen och över den andres liv.
Kanske frågar om saker som den andre inte känner för att delge, kanske stör sig på andra personer i den andres liv...

Jag betraktas just nu som ett störande moment, så jag vet vad jag talar om. Detta trots att den som stör sig på mig aldrig pratat med mig, aldrig träffat mig, aldrig ens sett mig! Det bottnar bara i att jag har kontakt med nån som den personen vill ha för sig själv - för egen del!

Sen tror jag nog att nån i min omgivning stör sig på att jag har kontakt med somliga. Frågar gärna vem jag pratar med i telefonen och vill gärna veta vad jag syftar på i vissa inlägg i min blogg. Gillar inte riktigt denna utfrågning och vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Den personen har ju faktiskt inte med det att göra, utan det är min sak!

Ja, ja... vi får helt enkelt se vad som händer... om somliga relationer faktiskt får anses omöjliga...

Ledig dag idag...

Har ledig dag idag och det är ju tur - hur skulle jag annars ha hunnit med allt jag måste göra?
Skjutsade dottern till skolan och åkte sen hem och röjde undan, diskade, bäddade, startade en maskin tvätt, rensade kattlådan och dammsög.
Fixade sen en snabb lunch till sonen, innan det var dags att hämta dottern och hennes kompis i skolan.
Åkte sen till Trädgårn och beställde blommor tills julavslutningen ikväll och julfesten imorgon.
Därefter brände vi iväg och köpte juldräkterna som sonens gudmor ringt och lagt undan i morse.
Tillbax till skolan, så dotterns kompis fick hämta en sak hon glömt, därefter in på affären för att handla mjölk och slutligen bort till sonens gudmor för att lämna en tomtedräkt i postlådan.

Nu har vi kommit hem och jag ska väl ta itu med resten. Ska stryka dotterns lucialinne och sonens tomtedräkt, se över dotterns aerobicskläder och förbereda allt för ikväll. Barnen vill väl snart ha lite mellanmål och framåt fyra - halv fem måste vi väl försöka få i oss lite mat. Strax efter halv sex ska vi vara tillbaka på Trädgårn och hämta det jag beställde och kvart i sex är det samling på Hallen. *pust*
Kan tänkas att man slocknar tämligen ovaggad ikväll... ;o)

Frustrerande...

Varför är allt så himla komplicerat - livet, känslor och relationer?
Varför vet man inte direkt hur man ska agera, hur man ska bemöta alla människor för att allt ska bli så bra som möjligt?
Kunde man inte direkt när man föds få en handbok, där allt man behöver veta står - vilka vägar man ska välja i livet, vilka människor man ska undvika och vilka man ska lägga ner extra tid, energi och engagemang på?
Det vore väl jäkligt smidigt?
Då skulle man direkt veta vilka fallgropar man ska undvika, vilka vänner man ska välja, vilka relationer som kan tänkas fungera för en...
Men, nu funkar det ju inte så... tyvärr!...
*suck*

Självbevarelsedrift...

Vissa dagar träffar man människor som man inte riktigt vet hur man ska agera mot, bara för att man inte vet exakt var man har dem.
Vad gör man då, eller vad gör JAG då ska jag väl säga, för att få kontroll över situationen?
Konfronterar? Frågar?
Näe, då backar jag in i mitt trygga bo - avvaktar och iakttar och hoppas att jag ska se vad som händer härnäst.
Bästa sättet att agera? Näe, troligen inte... men det klart säkraste!
Självbevarelsedrift kallas det visst...

Lördag med julstämning...

Jupp, det har vi haft här. :o)
Började med att åka till sonens gudfar i förmiddags. Där fick barnen leka och grilla korv och efter en stund kom nån gående genom skogen, med en säck på ryggen - tomten!!! :oD
Barnen fick ett litet paket, innehållande en godispåse och lämnade sen in sina önskelistor. Nöjda och glada åkte vi därifrån knappa 2 timmar senare.
Var in och handlade lite smått och åkte sen hem.

Har sen bytt gardiner i köket, satt fram adventsstakar i fönstren och bakat pepparkakor med kidsen. Just nu är det ett rörigt som tusan i köket, men det får jag ta rätt på efter middagen.
Tacolådan står nu i ugnen och det luktar både mat och julbak i huset. :o)
Vi ska äta framför TV:n idag, så inte kidsen missar Bolibompa och Julkalendern.
Blir lite myspys sen ikväll med lite godis och snacks. Sen ska barnen i säng i hyfsad tid ikväll. Kan de nog behöva, eftersom de blev vakna så länge igår kväll.
När de slocknat, ska jag nog lyxa till med en Irish Coffee, softa i soffan och se en film.
Låter som en rätt hyfsad avslutning på en tämligen bra dag! ;o)

Jaha...

... det blev Markus som blev Idol 2006.
Trots X antal telefonröster från mig och dottern på Erik, så räckte det inte hela vägen.
Hade helst sett Erik som vinnare, för jag tycker att han är grym, men Markus är helt klart en värdig vinnare oxå.
Sonen var nöjd (jodå, de orkade hålla sig vakna hela programmet - båda två!) dock, för som han sa: "Markus är ju skithäftig... och cool!" :oD
Lite kul att höra hur de små liven börjar svänga sig med kraftuttryck nu! *ler*

Dottern hade i alla fall en trevlig stund med farmor. Hon tyckte kusinen var jätteduktig och hon fick träffa kusiner, faster, kusinbarn och flera andra hon känner.

Nu sover båda knopparna gott i min säng och jag sitter här och sippar på lite glögg. Ska strax göra dem sällskap.
*over and out för ikväll*

Skoj!!! :o)

Min mobil ringde nyss och jag såg till min förvåning att det var min f d svärmor, tillika barnens farmor, som ringde.
Det visade sig att hon hade biljetter till en teaterföreställning ikväll, där en av barnens kusiner är med. Dessvärre hade farmors man blivit hängig, så han kunde inte följa med. :oS
Först frågade hon om jag ville ha biljetterna, men sen kom jag på den strålande idén att dottern kanske kunde gå med farmor.
Sagt och gjort - farmor fick prata med sin sondotter, som blev jublande glad! :o)
Frågade sonen om han oxå skulle vilja gå, men han ville vara hemma och mysa med sin mamma.

Så nu ska vi äta lite, dottern ska få fixa till sig och sen kommer farmor förbi och hämtar henne. Sen får de förhoppningsvis en trevlig kväll på tumanhand. Perfa! :o)

Efter föreställningen kommer ju dottern hem igen, så då får hon det efterlängtade myset med mamma och lillebror oxå! :o)

Äntligen helg!!! :o)

Så var det äntligen helg för vår del.
Slutade jobba klockan två idag, var och hämtade kidsen och sen var vi och handlade.
Nu har vi kommit hem, packat upp och pommes fritesen står i ugnen. Blir lövbiff, pommes frites och vitlöks-/persiljesmör här idag, samt en grönsallad.

Kvällen ska jag och kidsen tillbringa i soffan, är det tänkt. Vi ska äta godis och snacks, dricka dricka och se Idol-finalen. Har lovat de små att de får se HELA finalen, om det orkar hålla sig vakna. Man måste få lyxa till det ibland! ;o)

Imorgon ska vi till sonens gudfar och träffa tomten + att barnen ska lämna in sina önskelistor. På eftermiddagen har jag lovat att vi ska baka pepparkakor.

På söndag ska jag byta gardiner i köket + att alla adventsstakar ska fram. På eftermiddagen ska vi peta i oss en tidig middag och gå ut på stan, eftersom det är skyltsöndag.

Sänder en tanke till en som förhoppningsvis lyckas få ordning på sitt liv ikväll...
Kram och lycka till!

Nu ska jag fortsätta med middagen... *styr kosan mot köket*