Jaha... så har då en hel kväll gått.
Och ingen film har jag sett.
Istället blev det värsta grejen av det här med exet. *suck*
Snacka om följetong (varnar nu, så kan ni sluta läsa här)!
Naturligtvis fick jag svar på mitt sms...
Och tyvärr fick inte mitt sms önskad effekt...
Istället fick jag följande dräpande svar:
Har jag beskyllt Xxxx (sonens gudfars efternamn)???
För vadå? Snacka om att slänga ur sig anklagelser.
Jag har pratat ang min xxxx (hans dotters namn - små bokstäver *flinar*) och dessutom så har du inte ett skit med det att göra.
Så sköt du ditt liv och håll dig utanför mitt så är alla problem lösta och dra inte in några andra.
Varpå jag svarade:
Ja, tydligen skulle du ha påstått att Xxxx Xxxx (sonens gudfars frus namn) informerat dig om att jag fått info via Xxxx (hans dotters namn), vilket är en lögn - både och!
Men stopp! Nu var det ju inte JAG som drog igång en jättesak av ingenting, utan du!
Jag vill bara slippa allt tjafs och få lugn och ro! Så bolla inte över det till mig!
Blir jag anklagad för nånting, har jag faktiskt rätt att försvara mig!
Naturligvis fick jag ett svar:
Du ska inte anta en massa saker och inte heller påstå att jag har anklagat xxxx (sonens gudfars efternamn - små bokstäver *flinar*) för någonting.
Och framförallt inte springa runt och säga att vi ska gifta oss för att jag har bytt namn.
Vad gäller namnbytet så var det inte meningen att det var du som skulle tala om det för alla, utan vi. Men det kunde man ju räkna ut att du inte kunde låta det vara. Så se du om ditt skvaller själv du, för jag skulle aldrig sjunka så jävla lågt att jag skulle engagera mig i ditt liv
Tonen började bli smått otrevlig, men jag tar inte skit för nåt jag inte har gjort, så jag svarade:
Du anklagar ju Xxxx (hans dotters namn) för nåt som jag påstås ha sagt? Och nu fortsätter du anklaga mig? Att ni skulle gifta er har folk tydligen spekulerat vilt i. Anklaga inte MIG för det!
Jag känner nog inte ens en bråkdel av era gäster, så vem skulle jag ha pratat med?
Och så länge som jag får försvara mig mot rena lögner, lägger du dig i allra högsta grad fortfarande i mitt liv!
Herregud Xxxx (exets namn), vi var överens om att ha en respektfull och bra kommunikation när vi separerade, för barnens skull. Varför inte fokusera på det, istället för den här sandlådenivån? Jag har varken lust eller intresse av att tjafsa med dig och du har väl bättre saker att lägga energin på? Lägg den på din familj istället på att skapa nya bråk om och runt mig!
Efter en stund svarade han:
Det fanns bara en och det var du som visste att jag bytt namn.
Så det vore ju konstigt om det skulle komma från nån annan.
Sen vore det som sagt bra om du inte la dig i mitt liv, jag lägger mig inte i ditt o. Jag skulle ha några problem ang dig så tar jag det direkt med dig och vad jag och min dotter pratar om har du inte med att göra. Så vem var det som drog igång detta, inte var det jag som skickade första sms:et.
Blev smått frustrerad över hur han försökte vända på allt, så jag svarade:
Så nu är det plötsligt vetskapen om namnbytet det handlar om och inte själva bröllopet?
När du pratar med DIN dotter om saker som JAG påstås ha sagt, men som inte alls är sant, har jag i allra högsta grad med det att göra!
Och DU rullade igång det när du anklagade Xxxx (hans dotters namn) för nåt hon inte gjort, varpå jag såklart blev ifrågasatt av Xxxx (hans dotters mammas namn)! För allas skull försöker jag då tala om hur allt ligger till. Inte för att det ska göras en ännu större höna av en ännu mindre fjäder, utan för att allt ska få ett slut.
Som sagt, vi skulle alla må bra av lugn och ro och Xxxx (hans dotters namn) ska inte behöva få fan för nåt hon är oskyldig till! Och ingen annan heller!
Varpå han svarade:
Ja som jag skrev i tidigare sms så gällde det mitt namnbyte.
Sen så har vad jag vet, inte xxxxx (hans dotters namn - små bokstäver *flinar*) fått skit för nånting, jag ställde henne en fråga eftersom jag har från flera håll fått höra att DU har sagt att vi ska gifta oss och att du har fått det från xxxx (dotterns namn - kommentarer överflödiga ;oD). Och varför skulle nu dessa personer säga nåt sånt om du inte har sagt det. Och bara så du vet så har vi fått höra det av personer som INTE var på vår fest. Dessutom har du sagt att vi ska gifta oss eftersom jag bytt namn.
Här nånstans tröt min energi och jag kände att det var dags att försöka få ett slut på det:
Du får ursäkta, men jag tror inte ett ögonblick på vad du påstår dig fått höra, av den enkla anledningen att det inte ligger minsta sanning i det. Jag har överhuvudtaget inte diskuterat ert bröllop eller ditt namnbyte med Xxxx (hans dotters namn), av den enkla anledningen att det inte vore schysst mot henne. Däremot har jag i efterhand, när folk frågat, medgett att jag förstod att ni skulle gifta er. Delvis p g a att jag visste att du bytt efternamn. So what?
För guds skull, gräv ner stridsyxan nu en gång för alla! Jag tycker det är jättekul att du äntligen hittat rätt och önskar er all lycka. Tycker ni var fantastiskt fina allihop på bröllopet och jag önskar dig bara gott, även om du vägrar tro det.
Nu vill jag bara ha lugn och ro och det är inte rättvist att andra ska behöva slita ont för att de valt att fortsätta ha kontakt med oss båda. Så snälla, kan vi bara sluta tjafsa? Finns ju ingen anledning att bråka!
Naturligtvis kan det inte bli ett avslut utan en eftersläng mot mig:
Nä det skulle inte vara några problem om du slutar engagera dig i våra liv
Varpå jag återigen blev frustrerad över att han vänder all emot mig:
Att jag försvarar mig mot rena lögner och spekulationer är en helt annan sak än att jag engagerar mig i ert liv. Jag tror du inser skillnaden.
Ses på tävlingen på lördag!
I ett sista försök att få sista ordet, svarade han:
Läs igenom mina sms igen tills du förstår vad jag skriver
Varpå jag, fullständigt slut i luvan av utmattning, avslutade med:
Likewise! God natt!
Mm, så var det med det...
Sen har det varit tyst... och jag hoppas det fortsätter så.
Ni tycker säkert att jag borde ha gett mig direkt... Att åtminstone JAG borde ha insett att det var meningslöst att diskutera... men jag VÄGRAR att ta skit jag inte förtjänat och än mindre vill jag att nån annan oskyldig ska behöva göra det.
Därav min envishet att försöka nå fram till honom.
Misstänker att jag ändå misslyckades, men då är det väl så då...
Nu är jag fullständigt slutkörd mentalt, så jag ska släcka ner och krypa i säng.
Jobbar 8.00-17.00 imorgon oxå och sen hoppas jag att jag ÄNTLIGEN kan få se min film.
Plus att det ju är Grey's imorgon! Lovely! *ler*
Sov så gott i natt, hörrni! Själv lär jag somna innan jag ens landat med huvudet på kudden!
Kram på er och god natt!
